En sorglös dérive: Om att flanera.

Vad psykogeografi och ”situationer” egentligen är har jag inte riktigt någon koll på eftersom Guy Debord och Situationisterna avsvär sig alla former av konkreta förklaringar, att tala ur skägget är inte deras grej, men jag vill ändå påstå att jag har utarbetat min egen form av dérive, det vill säga att planlöst driva genom en terräng, utan kommersiella mål, bara låta det i omgivningen som tilltalar en leda vägen och kanske låta en skåda nya perspektiv. I naturen är denna typ av promenader enklare då , så länge den är relativt orörd, allt är vackert och tilltalande där i, medan det i urbana miljöer, särskilt idag, kan vara rätt så svårt. Det är ett, faktiskt, återkommande tema i litteraturen att flanerandet är en utdöd konstform Läs mer

Annonser

Morianen- Om Gustav Badin, en svensk hovman.

 

 

”Jag som en utaf de svarta,
obekant med landets sed.
Gjör en önskning i mitt hjerta,
öfver vår Prinsessa med.
Men jag kan ej så beskrifva,
hvad för gådt jag önska vill.
Jo, at hon må nögder blifva,
många flera åldrar till.”

(Dikt av Gustav Badin till Sofia Albertina på hennes födelsedag) 

Adolph Ludvig Fredric Albert Badin f. Couschi, Morianen kallad, föddes någonstans runt 1747 på ön S:t Croix i Västindien och under, gissningsvis, rätt tragiska omständigheter (hans enda tidiga minne är hur hans föräldrahem står i lågor) hamnade han i Sverige som en gåva från landshövding von Reiser till Drottning Lovisa Ulrika. Drottning Ludovica, som ju var preussiska och en bildad bildad dam ,väl bevandrad bland de franska upplysningsfilosoferna (hon brevväxlade till exempel med Voltaire och grundade Vetenskapsakademin) tog sig an pojken och uppfostrade honom efter Rousseauskt mönster, det vill säga helt fritt och utan tvång. Han växte upp tillsammans med de övriga kungabarnen och hade då alltså Gustav III och Carl XII till lekkamrater Läs mer

Pro patria mori: Skids- En kort introduktion

Slutet på 70-talet ,och en bit in på 80-talet, är på många sätt en stor epok inom musiken, en explosion av band som tröttnat på 40-talisternas bluesvurm uppstod då på båda sidor Atlanten. Det var Sex Pistols, The Clash, Ramones m.fl inom punken och Blondie, Paul Collins Beat, Pez Band och andra som representerade powerpopen (lite snällare punk) som senare gick igenom en metamorfos och blev till new wave, The Romatics te.x, och som ännu lite senare influerade den så kallade britpopen. Det är också, anser jag, den vita musikens sista storhetstid inom den breda populärmusiken Läs mer

Om Jante och högmod.

”Jante” är någonting man gärna slänger sig med, främst tänker man sig en Johan Staël von Holstein typ häva ur sig att ”Sverige är så jävla Jante” i någon intetsägande Metrokrönika där det breds på om egna meriter. Överhuvudtaget verkar just 60-talister fästa vid detta ord, vid sidan av deras pliktskyldiga påstående om att barnprogrammet Vilse i Pannkakan ”förstörde min barndom”, vad det nu innebär kan varken jag eller dom svara på. Vad dom absolut inte heller känner till är att Jante är att det är namnet på en fiktiv dansk stad i romanen ”En sjöman går i land”, skriven av den danske, mestadels i Norge bosatte, ypperlige författaren Aksel Sandemose. Läs mer

Katolsk motkultur – Scuola Libera G.K Chesterton

Det bör vara ganska uppenbart vid det här laget att västvärlden i sin nuvarande inkarnation är ett sjunkande skepp, sjunkande och på väg att sugas ner i en Poesk malström. Dom galenskaper vi bevittnar i denna tid av långt framskriden dekadens kommer vi om en generation eller så möjligtvis sentimentalt se tillbaka på och tänka att då var det minsann inte så illa. Detta är alltså bara början, eller kanske mitten, av en mycket mörk period i vår historia. Ingen aktivism, ingen populism kan rädda oss ifrån detta. Europa har blivit levnadstrött och vill göra slut på eländet, vem kan klandra henne? Läs mer

Skogsliv- två handböcker

Känslan många av oss har, och ingen kan väl egentligen motbevisa den, är att Sverige står vid randen till en katastrof (för att tala i alarmistterminologi). Flyktingströmmen fortsätter, illegala utvisas ej, våldtäktsvågen ser inte ut att avstanna, mordvågen eskalerar, skolorna är åt helvete, gamla svälter ihjäl, skatterna höjs och trots det räcker dom inte till. Framtiden är oviss, kan man vänta sig ett inbördeskrig mellan olika invandrade klaner och svenskar, alla mot alla ner i malströmmen? Läs mer

Jag skriver om Juvenalis på Motpol.nu

För den som finner tidsandan vara outhärdlig och som fylld av äckel tvingas bevittna kulturens, och därmed sedernas förfall, är det till stor hjälp att söka sig till äldre tiders litteratur och finna ett uns hopp i det gamla talesättet ”Intet nytt under solen”. Läser man till exempel Pietro Aretinos ”Samtal” så inser man snart…

via Juvenalis: Satirikern — Motpol.nu